Sekterism,
Makt och Manipulation ( denna artikel är insatt
8/3-09 )
Sekterism
och maktmissbruk är ett starkt gift i kristenheten, en mycket
liten del av kristenheten faller in under just denna problematik,
och ett stort antal "Väckelseförsamlingar"
har nu som alltid felaktigt blivit sektstämplade och förföljts
genom ständiga sektanklagelser (t ex Baptisterna på
1800-talet, Pingstvännerna och Livets Ord på 1900-talet).
Världens människor ser ingen skillnad på äkta
och falsk andlighet. Men, de församlingar som verkligen är
helt eller delvis sekteristiska förstör oerhört
eftersom världen älskar passionerat att lyfta fram just
"det ruttna äpplet" något oerhört, det
blir film, serier, böcker och t o m teater. Det kanske finns
ett helruttet "sektäpple" bland tusen friska, 10
halvruttna och 100 bara lite ruttna, alltså ”sekteristiska”,
de två sistnämnda verkar märkligt nog kunna ge
ut även välsignelse i viss mån, kraftigt begränsat
dock. I regel börjar dessa församlingar bra, men med
tiden ökar det sekteristiska mer och mer.
Men,
även om ”sekterism” inte alls är utmärkande för
en vanlig kristen församling, och sådant inte är
församlingarnas värsta problem (det är sekulariseringen
och bristen på andlig väckelse som är största
bekymret), så är det förvånansvärt
många av trossyskonen som fallit offer för maktmissbruk
i våra församlingar, dit hör även jag och
frugan. Och denna form av missbruk och ”andlig misshandel” åsamkar
verkligen svårläkta inre sår, Jesus helar, men
det är anmärkningsvärt hur mycket skada några
få maktrusiga ledare kan åstadkomma. Min och frugans
upplevelser av detta var under en period av 2 ½ år
i ett
sammanhang, i en församling som vi lämnade för
många år sedan, och det jag beskriver nedan är
alltså våra egna erfarenheter till stor del, men inte
allt, vissa företeelser har jag läst om eller hört
från andra offer till maktmänniskor.
Viktigt
att poängtera att även om vissa församlingar är
”halvruttna” eller delvis ruttna vad gäller sekterism, så
har dessa församlingar och/eller dess ledarskap också
gjort gott och hjälpt människor.
De
har också gett ut god och riktig andlig föda från
Guds Ord, jämte det felaktiga, vid sidan av missbruket. Och
då det ofta finns hängivet överlåtna troende
runt dessa ledare och i deras församlingar så har
det också funnits möjlighet för Gud att verka
med sina välsignelser, om än i kraftigt begränsat
mått p g a de grova felaktigheterna. Gud vill självfallet
ta varje möjlighet att hjälpa och välsigna så
mycket som det någonsin går, Gud Är god och Han
älskar oss. Men om nu rätterna som serveras i dessa
församlingar innehåller också skadliga saker,
och de troende i längden tar mer skada än nytta, så
är det inte befogat att låta missbruket fortgå
eller att stanna kvar i en sådan plats. Om kakan är
lite god på sina håll, men innehåller stenar
som ger bestående skada så är det inte acceptabelt,
i synnerhet om det bara blir värre och värre. Det är
därför jag satt in denna undervisning, så att
vi kan ta avstånd från de grova felaktigheterna, skydda
oss och andra från att bli offer för maktmissbruket.
Vad
är då denna ”sekterism”? Mina erfarenheter är,
eller det jag delvis kunnat läsa mig till är följande:
1.
Manipulation, genom predikan och tal i övrigt .
Man använder (missbrukar) Guds Ord genom att plocka ut Ordet
ur sitt sammanhang eller tolka det så att det ska stämma
med ens egna syften. Här ingår överbetoning på
någon biblisk sanning. Och det hela går ut på
att ” låsa fast ” medlemmens/åhörarens
samvete till att lyda pastorn/predikanten, i vad nu än denne
vill.
Manipulation
sker på flera olika sätt, med dolda men tydliga hot
; typ att man är i Uppror gentemot Gud, och går
därmed evigt förlorad om man inte lyder eller om man
kritiserar pastorn (vilket ”bevisas” med Bibelord). Manipulation
kan vara att locka och dra den troende positivt i det som tycks
bejaka den troendes kallelse och gåvor, men detta är
bara en fasad och tomma löften, baktanken är att binda
den troende till inget annat än pastorns vilja och visioner.
Retorik och en begåvad talekonst är manipulationens
viktigaste verktyg, och leder fram allt tal till att bekräfta
pastorns åsikter, viljor och visioner. En vanlig troende
är chanslös mot den retoriskt skicklige och blir snabbt
”överbevisad”. Och den manipulerande ledaren är mästare
på att slingra sig ur komprometerande och avslöjande
situationer eller samtal, fakta kan med lätthet bortförklaras,
förvrängas. Sanningen blir ”vad man gör den till”.
2.
Kritik eller ifrågasättning av ledarnas beslut, viljor
och åsikter är Förbjudet ;
Sådant vore som att ”gå emot Gud” eftersom man inte
är Jakande i det som ”Herrens tjänare” säger och
gör. Att ”angripa” pastorn är lika med att angripa Gud.
Eftersom pastorn är insatt i sitt stora och heliga ämbete,
och eftersom människor blir andligt välsignade på
mötena så är det bevis på att allt pastorn
säger och gör är rätt och direkt lett av Gud.
Att gå emot denna ”verklighet” är att vara lika Ananias
och Safira eller Judas Iskariot. Den "kritiserande"
personen anses automatiskt vara demoniserad och använd av
djävulen, vem vill/vågar ifrågasätta pastorn
under sådana förhållanden, det vore nästan
som att döma sig själv till Helvetet. Däremot verkar
det vara pastorns ständiga uppdrag att kritisera fåren,
finna fel
hos
dem och påpeka allt som inte är till välbehag.
Detta ingår i en sorts ”ris- och ros”-system där både
bestraffningar (tillrättavisning) och smicker eller löften
om framgång ska binda fast den troende i ett beroendeförhållande
till pastorn.
3.
Pastorn och hans vilja och visioner är det centrala
och enda målsättning och syfte med församlingen.
De människor han förväntas leda och betjäna
är istället medel för hans/hennes maktutövning,
för att få sina viljor och visioner förverkligade.
Att utrusta, träna och få ut medlemmarna i deras av
Gud givna kallelser, nåde- och tjänstegåvor är
endast acceptabelt om det är helt underordnat, begränsat
och styrt efter pastorns vilja och vision. Dessa viljor och visioner
har Gud gett till pastorn allena, vilket är Guds stora plan
för att vinna staden eller för Guds Rikes väldiga
framgång i landet. Pastorn har hört, medlemmarna har
bara att lyda och följa, även om de inte upplever någon
som helst ledning/tilltal från Gud om det som pastorn vill
att var och en ska göra.
4.
Liten eller ingen förståelse för andras behov
eller lidande ;
Endast på ytan en fasad av medmänsklighet för
att få människor dit ledaren vill, för att skaffa
ett förtroende som sedan kan utnyttjas. Här kör
man glatt över människor och bränner ut dem med
oerhört överdrivna Förväntningar och krav
. Man använder ärliga och överlåtna
troende till att, i Guds namn, arbeta till bristningsgränsen,
och däröver. Detta slavdriveri kallas av ledaren för
att vara i väckelse, att vara sant överlåten till
Gud. Om man protesterar och vill lätta på sina bördor
så är man plötsligt ljum och på väg
att bli avfällig. Skuldkänslor är en
ständig ingrediens i maktmanipulationen, och medlemmen upplever
sig aldrig räcka till, oavsett hur mycket och väl denne
utför sina tjänster.
5.
Det finns ingen verklig insyn
i pastorns liv och leverne, i hans sätt att bedriva sitt
pastorskap, i hans tjänst i församlingen. Ingen utomstående
får tillträde till insyn, ingen som pastorn säger
sig vara underställd insyn har verklig insyn. Medlemmarna
som kan se och uppleva mycket av maktmissbruket har ingen rätt
eller möjlighet att korrigera ledaren eller påpeka
det felaktiga. Medlemmarna är bundna av maktmissbruket och
de har fått genom förkunnelsen och talet i övrigt
inre ”tankepoliser” och ”känslopoliser” som stoppar kritiskt
och ifrågasättande ageranden gentemot ledarskapet.
6.
Pastorn är ofta charmig och mycket socialt säker och
begåvad ,
ger sken av att vara Gudfruktig och helig, men kan plötsligt
brista ut i köttsliga utbrott, i vrede och bitterhet, i förtal
och personangrepp. När utomstående konfronterar pastorn
om brister, synder och all denna maktmissbruk så är
total förnekelse regel, även om bevis framförs
i all sin tydlighet så vrids och vänds det på
begreppen, retoriken sätter in, och det är helt omöjligt
att ”vinna” en sådan konfrontation, åtminstone på
så vis att ledaren förstår och erkänner.
Ånger och att säga förlåt existerar knappt,
om sådant förekommer så är det inte ärligt
och det är då ”sådant som saknar egentlig betydelse”.
7.
Pastorn anser sig själv vara den som bäst och mest hör
Guds ledning,
han är den mest ”andlige” och ”helige” och den mest ”Smorde”.
Han Är Guds utvalda redskap bland medlemmar som inte alls
är särskilt kapabla till att själva vara ledda
av Gud eller som är långt ifrån den grad av smörjelse
och Guds kraft som pastorn besitter. Därför ska medlemmarna
bara tacksamt låta sig styras och behärskas av pastorn.
De är för övrigt i ständig tacksamhetsskuld
till pastorn, utan pastorn skulle de inte vara välsignade,
utan pastorn skulle de troligen gå förlorade. Pastorn
är en av de största Gudsmännen i landet, men har
ännu inte fått det erkännande och berömmelse
som denne förtjänar (och längtar intensivt efter).
Pastorn framför också ofta och på olika sofistikerade
sätt sin egen stora andlighet och helighet, hur fantastiska
gärningar denne gjort i Guds Rike, att hela staden och hela
landet kommer snart att ”vinnas” av honom.
8.
Underordning och Auktoritet
är en undervisning som överdrivs och överbetonas,
och hela Bibeln ”dammsugs” efter allt som möjligen kan bekräfta
och ”bevisa” att fåren ska underordna sig och lyda pastorn/ledarskapet
i allt. Det ges ingen sann Biblisk förståelse över
detta ämne, ingen ”helhetsbild” som sätter underordnande
och auktoritet i sitt rätta sammanhang och på korrekt
sätt. Medlemmarna är ofta ”de svaga” som gripit tag
i denna stora auktoritet för att lättare kunna hantera
sitt liv, och faktiskt blir det ett beroendeförhållande
; Där ”den svage” slipper mycket av eget ansvar, egna
beslut, vilket är bekvämt och kan upplevas tryggt. I
gengäld får maktmänniskan som utövar auktoriteten
”leka gud” över dessa människor, han får forma
deras tankar, känslor och viljor, han får undersåtar
som betjänar honom som en kung. Detta är självfallet
vad maktbegäret och dess rus hela tiden strävar efter.
Men, det är alltså inte Jesus som står vid rodret
utan pastorn för dessa medlemmar, fåren blir beroende
av pastorn och förtröstar på honom och inte helt
och fullt på Herren Jesus Kristus. Till viss del kan de
ha sin tro och förtröstan på Gud, men det är
uppblandat och pastorn intar en plats i deras tro och liv som
inte tillkommer någon människa.
8.
Bruket av Guds Ord och andligheten
kan ofta liknas vid direkt missbruk av Herrens Namn. Maktmänniskan
använder självsäkert profetiska tilltal för
att binda de troende vid hans viljor och visioner. Typ ”Så
säger Herren….”, och vad kan den överlåtne troende
göra annat än lyda pastorns uttalanden. Guds Ord tas
ur sitt sammanhang eller tolkas i enlighet med de egna syftena,
eller så överbetonas någon biblisk sanning våldsamt.
Långt ifrån Hela sanningen kommer fram om olika Bibliska
ämnen/teman, bara ”den del” som passar pastorns syften. Man
upplever ofta en fruktansvärd fruktan genom detta
missbruk av Ordet och det andliga. Det är inte en sund Gudsfruktan
eller verklig syndanöd det är fråga om, utan det
är en demonisk fruktan som binder, som inte lämnar någon
utväg; Här finns ingen som helst fri vilja för
den troende, bara ett enda tvång att lyda. En fångenskap
där man lyder inte av hjärtats fria vilja och kärlek
till Herren, utan
p
g a fruktan, skuldkänslor, felaktigt användande av Guds
Ordet och av profetiska tilltal m m.
Finns
mycket mer att skriva och säga om denna, om än begränsade
men tragiska problematik i dagens församlingar. Här
följer via 2 webbsite-länkar lite mer info om detta
fenomen med sekt, makt och manipulation så att vi i våra
församlingar och i våra egna liv kan i tid avstyra
och stoppa om nämnda gift försöker göra intrång.
Nu kanske inte allt stämmer som vi läser på dessa
webbsidor, men jag är benägen att hålla med om
minst 75%, enligt de erfarenheter jag och frugan har:
PS!
Under december-09 så har ett mediadrev gått
angående församlingen The River i Borås och dess
pastorspar, t ex kristna tidningen Dagen och Borås Tidning
har skrivit ett flertal artiklar till stor del om just vad detta
inlägg handlar om.
PS
2! Viktigt i allt detta är
att ha förlåtelse, kärlek och nöd i våra
hjärtan också gentemot dem som är maktmissbrukare/förövare.
De är själva bedragna (av sina egna begär förståss)
och de lurar först och främst sig själva; Men,
Jesus älskar dem likväl, Herren dog för dem och
deras synd på Korset. Och Gud har Nåd för dem,
så fort de inser och vänder om så kommer förlåtelsen
och försoningen. Vi ska ha samma sinnelag och hjärta
som vår Herre Jesus, vi säger bestämt sanningen
(som kan sätta fri), men med nöd i hjärtat och
ett nådefullt sinnelag. Detta inslag är också
en möjlighet och nåd för dessa att faktiskt kunna
genom omvändelse, genom att bekänna och lämna det
grovt felaktiga kunna gå rätt väg. Troligen kan
de inte tjäna Herren längre i en liknande tjänst,
men efter att det gått en längre tid och efter att
de fått befrielse och helande kan de få andra uppgifter
i Guds Rike.
