Förord: Jag vill klargöra en sak innan själva undervisningen börjar, detta eftersom en del felaktigt upplever dylik undervisning som förtalande personangrepp, trots att inga enskilda personer eller ens enskilda församlingar nämns. Självfallet ska man inte, vare sig man predikar/undervisar eller talar allmänt förtala, tala illa om eller nedvärdera någon människa, och verkligen inte någon medbroder eller syster i tron, sådant är mycket allvarlig och grov synd enligt Guds Ord. När vi predikar eller talar om det som allvarligt felar och brister i t ex kyrkorna, i kristenheten i ett land o s v så pekar vi inte ut någon enskild person, fokus är på den allmänna företeelsen och utvecklingen. Om någon enskild person måste tillrättavisas, vilket också måste ske vid verkligt behov av det, så ska tillrättavisningen och avslöjandet av synden ske enligt Biblisk undervisning, och det innebär: att tala i mildhet och kärlek, med syftet att hjälpa och upprätta, inte trycka ner och fördömma eller förkasta. Dessutom finns den noga föreskriften att (i enlighet med Matt.18:15-17) tillrättavisa först enskilt mellan fyra ögon, och därefter om ingen omvändelse sker ta in två andra med förnyad tillrättavisning, och därefter om ingen förbättring skett en tillrättavisning inför hela församlingen. Detta sagt nu för att undvika missförstånd för att du som läser ska kunna förstå vad som är befogat predikande mot det som grovt felar i det allmänna tillståndet och vad gäller enskild, personlig tillrättavisning, hoppas du kan förstå detta. Här följer nu själva undervisningen, varsågoda...

Några ord om dels Bibeltrogen förkunnelse och dels om Rättfärdiggörelsen i förhållande till Helgelsen (undervisningen är en komplettering/tillägg till budskapet/undervisningen Nr:14)

Om Bibeltrogen förkunnelse: 2 Kor.2:17, 4:2:”Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord . Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud…Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep . Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete”.

Det är uppenbart att Gud vill att vi som förkunnar Ordet skall inte bara vara trogna i vår predikan vad gäller enstaka meningar och ord i Skriften, utan också att vara sann och trogen gentemot själva temat, det ämne som Gud talar om i sitt Ord. Det gäller alltså att inte rycka bort enskilda Bibelord ut ur sitt sammanhang. När det står om något ämne i t ex ett nytestamentligt brev, så är sann och Bibeltrogen förkunnelse att det som predikas utifrån det citerade Skriftstället stämmer överens med det som i övrigt står i brevet. En del plockar ut Skriftställen och så märker man genant övertydligt att deras utläggning av Skriftställena inte alls stämmer med meningarna som kommer direkt före och efter de citerade Skriftställena, det stämmer överhuvudtaget inte in på det som uppenbart är temat och budskapet i det aktuella brevet. Och vidare så skär utläggningen av det citerade Skriftstället sig oftast även gentemot vad Bibeln i övrigt säger om ämnet. Det som skulle vara Bibeltrogen predikan blir en förfalskning av Guds Ord både i det omedelbara sammanhanget i t ex det nytestamentliga brevet där de enskilda Skriftställena hämtas från, och i förhållande till Bibelns övriga undervisning och uppfattningar om det berörda ämnet.

Det som sker är att förkunnaren utvidgar Bibelämnet utöver vad Ordet säger, man lägger till sådant som Ordet faktiskt inte säger. Ett exempel på detta är t ex begreppet ”Guds Nåd”. Bibelns undervisning om Guds Nåd är att den träder i funktion då en människa Omvänder sig och lämnar synden, tror på Jesus och följer Honom, Då kommer Herren och renar personen från synden, förlåter och sätter denne fri. Men i förfalskningen blir det att Guds Nåd fungerar som en sorts täckelse över pågående synd, d v s oavsett om den syndande personen omvänder sig och lämnar synden eller inte så är Guds Nåd aktiverad över denna person. Överhuvudtaget ges en skev obiblisk bild av Guds Nåd, en Nåd som verkligen är enorm, oändlig och oerhört underbar, men inte alls i den funktion och på det sätt många beskriver. Denna förfalskade uppfattning om Guds Nåd bekräftas inte genom att läsa igenom hela N.T i Bibeln, tvärtom uppfattningen lyser med sin frånvaro. Men genom att plocka ut enstaka Skriftställen kan förkunnaren bibehålla obibliska uppfattningar hos mötesbesökarna, vilket många gillar då det ”kliar gott i örona”(2 Tim.4:3) och synden aldrig behöver konfronteras och omvändas ifrån.

Vad gäller Bibeltrogen förkunnelse så är det också av vikt att ge ut Alla de huvudteman som Gud i sitt Ord förmedlar. Om Herren tar upp och behandlar flera stora ämnen i sitt Ord så är det uppenbart Guds vilja att pastorer/predikanter skall ha samma prioritering och predika om dessa ämnen i lika hög grad. Om Guds Ord beskriver t ex Jesu verk på Korset, Uppståndelsen, Frälsning eller Rättfärdiggörelse genom Tro, Helgelse, Att Lyda Gud, Helandeunder till vardera 10 % av Skriftutrymmet så borde väl vi likaså ha samma prioritering. Sedan så finns det fler teman/ämnen som säkerligen Gud ger lika mycket utrymme för, men som sällan eller aldrig ens nämns av dagens förkunnare. Och definitivt så finns det flera ämnen/teman som får mycket mindre utrymme i Guds Ord; Men som i dagens förkunnelse ges väldigt stort utrymme, vilket alltså inte alls står i proportion till hur Gud behandlar dessa ämnen i sitt Ord.

För Bibelstudium om det jag nu talat om: Gal.1:6-10 / Kol.2:8 / 1 Joh.1:9 / 2 Kor.11:2-4 / Jac.4:4-10 / 2 Joh.1:9-11 / Matt.18:15-17 /

1 Petr.4:11/ Hebr.12:4-15 / Rom.6:1-23, 8:4-14 / Ordspr.30:5-6 / 2 Petr.2:17-21 / Jud.1:4 / 2 Tim.4:2-4 / Joh.Upp.3:15-19, 22:18-19. Och läs gärna Skriftställena i sitt sammanhang i de olika breven, och kolla gärna upp vad Bibeln i övrigt säger, i sin samlade uppfattning om ämnet i fråga.

Vidare: Rättfärdiggörelsen genom Tro och av Guds Nåd: är en absolut kristen grund som kontinuerligt behöver predikas och undervisas. Denna grund skiljer kristendomen från alla andra religioner och förståelsen av Rättfärdiggörelsen ger den troende en rätt självbild och självkänsla där lagisk fördömelse och skuld inte längre kan plåga den troende. Inte heller kan lagiska gärningar i olika religiösa plikter och krav vara vägen eller ge förtjänsten till evigt liv och Himmelriket, ty genom Tro är vi Frälsta och det är en fri Nådesgåva från Gud. Ingen kan via goda gärningar eller via religiösa, kyrkliga plikter bli Frälst, utan vi får det rätt ställt med Gud genom Tro på Jesus och Hans Frälsningsverk på Korset. Denna Rättfärdiggörelse ger den troende en stabil grund för att leva i och uppleva Guds acceptans, godkännande och kärlek till denne troende, det ger en riktig och hållbar identitet i Kristus, den jag är i Kristus, som troende och härligt Frälst, Friköpt. Försonad och Förlåten. Okej, detta är klockrent, spikat och klart. Men när kristna grunder som Helgelsen och Kristi efterföljelse i Lydnad predikas så kopplas det genast i någon sorts motsattsförhållande till Rättfärdiggörelsen som om dessa andra kristna grunder vore lagisk gärningslära!

Detta fenomen uppstår när man predikar ut en uppfattning att den troende kan leva avfälligt i synd och ändå räkna sig som Frälst och på väg till Himlen. Man ger också ut en uppfattning att ett vanligt och ”normalt” kristet liv är ett liv där man kontinuerligt faller i synd, mer eller mindre i varierande grad, att detta syndande är ofrånkomligt. Dessa uppfattningar om det kristna livet är fullständigt obibliska; tvärtom lär oss Guds Ord bestämt och omfattande att efter Pånyttfödelse och Andedop så levs det kristna livet både i helgelse och lydnad, att det finns avfällighet och ett leverne i synd som leder till Gehenna oavsett hur mycket man tror och proklamerar samtidigt med sitt olydiga och syndande liv.

När man ger sådana här obibliska uppfattningar så berövar man de troende möjligheten att komma vidare i Kristi efterföljelse, att kunna få växa andligt och kunna leva ett fungerande och segerrikt kristet liv. Guds kraft och Andens liv frigörs genom att de kristna agerar i Tro, men hur kan de kristna få tro på ett helgat och rent kristet liv när de intalas att det inte fungerar så. Här får också många sin ”legitimitet” eller ursäkt till att fortsätta falla och leva i synd, ”det är ju så det kristna livet är” i enlighet med den predikan de får höra. Synden och helgelsen blir också något lättsamt, något att inte ta alltför allvarligt. Detta är tragiskt eftersom synden blockerar Gudsgemenskapen och Andens liv, vilket gör att den troende gång på gång faller i synd ty utan livet i den Helige Andes kraft kan ingen leva i helgelse och renhet, detta blir sålunda en ond cirkel som den troende inte kan komma ur, såvida denne inte får höra ”Sanningen som sätter fri”.

Och varför ger en del av dagens predikanter en så falsk bild av den kristnes liv. Svar: de är rädda för att de troende inte ska komma på mötena längre, de föreställer sig att Biblisk predikan om helgelse och lydnad ger de troende fördömelse och skuld och att de hellre håller sig borta från kyrkan. Istället vill de erbjuda en plats dit de kan komma och känna ”här kan jag vara i min synd utan fördömelse och skuld”. Ja, de får höra om en eller några få kristna grunder som inte medför någon som helst konfrontation med synden, som inte kräver omvändelse, lydnad och helgelse; Detta är en del av vällingen, mjölken till de nyfrälsta, det mest lättsmälta och gottiga av vällingen. Och så fortgår det år efter år, 5 år går ja 10 och 15 år, och de troende kämpar fortfarande med kontinuerligt syndande i sina liv, Gudsgemenskapen kommer och går, Guds välsignelser och det segerrika livet i Kristus proklameras visserligen men upplevs sällan, synden och olydnaden blockerar alltjämnt. Och så proklamerar och intygar man ännu mera: ”Du är Frälst, Du är Rättfärdig, Du är Fri och Rättfärdiggjord, ja, Du är Helig, Gud älskar dig och Guds Nåd och Frälsning är så väldig att du behöver inte oroa dig, Du är på väg till Himlen, Även om du så råkar falla i mer eller mindre grov synd nära nog varje dag, Även om du är oftast olydig och inte orkar med Gud så särskilt ofta, Även om du inte alls upplever någon vidare Gudsgemenskap; Så säger Ordet, Så säger Ordet: Du Tror = Du är Frälst, punkt slut” , och ut ur mötet går den kristne kyrkobesökaren matad med dessa uppmuntrande ord rakt tillbaka till den väntande spritflaskan och Internetporren (och han tänker:” detta är ju egentligen enligt predikanten förståeligt och rätt så okej eftersom det kristna livet är ju ofta tyvärr sådant ”), varvid syndens konsekvenser alltjämnt fortgår att svårt plåga denne troende .

Käre predikantbroder, har 99% av innehållet i din Bibel råkat försvinna, och några få lösryckta meningar endast finnas kvar; säger inte Guds Ord och Evangelium liksom väldigt mycket mer, är inte den Bibliska helhetsbilden av det kristna livet och Evangelium annorlunda än detta citerade resonemang ovan? Förstår du då inte att Guds Nåd inte försvinner bara för att Ordet är också saltat och skarpt; Ordet samarbetar med Nåden genom att folket kommer till Guds Nåd på dess villkor, på Guds sätt. När folket så hjälpta av Ordet Omvänder sig, lämnar synderna och helgar sig i Andens kraft så har Nåden varit aktiverad. Att använda Guds Nåd utanför den Bibliska undervisningen är att gå utanför klassisk kristendom och istället gå till liberalteologi och dess obibliska religion. ”Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus” (Jud.1:4).

Som ett puttelitet exempel från den väldiga mängden av N.T:s skrifter angående om vad Ordet också säger om Frälsningen, det kristna livet och Jesu efterföljelse, alltså förutom om Rättfärdiggörelsen: ”Den som Tror på Sonen har evigt liv. Den som inte Lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom” (Joh.3:36) / ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det” (Mark.8:34-35) / ”Och när Han (Jesus) hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom (Hebr.5:9) / ”Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom” (Apg.5:32) / "Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna. Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande ?”( Hebr 10:26-31) / ” Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka istället Gud. Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare-skall ärva Kristi och Guds rike. Låt ingen bedra er med tomt prat. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn . Ha därför ingenting med dem att göra” (Ef.5:3-7) / ”Om vi bekänner våra synder, är Han trofast och rättfärdig, så att Han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh.1:9) / ” Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade” (Jac.5:16). Läs gärna också t ex Gal.5:19-21 / 1 Kor.5:11-13

Vad de troende behöver är att få hjälp utifrån Guds Ordets vägledning. De behöver få höra Hela Sanningen i Ordet, få den rätta Bibliska bilden och uppfattningen om det kristna livet, inkl. Rättfärdiggörelsen genom Tro och av Guds Nåd. De behöver hjälpas till Omvändelse, till Överlåtelse, till att ta emot Guds kraft och Andens liv som ger seger över synden, konkret och omgående, i Gudstjänsterna! Det hjälper inte att nämna om helgelse och lydnad lite lättsamt, utan det som verkligen banar väg för konkreta genombrott i de troendes liv är att få göra det Bibeln säger, d v s omvändelser varefter Gud enligt sitt löfte i Ordet renar och sätter fri från syndens bojor. Att som troende bli manad till lydnad varefter denne troende märker hur välsignelserna kommer i efterföljd. Att som troende få erfara hur Guds kraft och Andens liv fyller upp och banar en säker väg bort från det ständiga fallandet i synd och dess konsekvenser. Men nästan ingen pastor vågar detta, eftersom de har låst fast sig vid fruktan för att mötesbesökarna ska få fördömelse och skuld. Vakna! de har denna skuld och fördömelse likväl eftersom de ständigt faller i synd, det är en ofrånkomlig konsekvens av just syndandet! Guds Ordet om helgelse och lydnad må hända svider till lite extra i syndasåren, men det är för deras allra bästa ty då får de insikt och uppenbarelse om vägen ut, och den vägen ut är inte ett frenetiskt rabblande om Rättfärdiggörelsen utan det är att Vända sig bort från synden genom att lämna det till Korset där Guds Nåd förintar synden, och där hos Jesus och Hans Frälsningsverk kommer Guds kraft och Andens liv som ger kontinuerligt seger över synden. Rättfärdiggörelsen finns där hela tiden hos den troende, men i detta fall är lösningen ett par andra kristna grunder.

Om du vägrar förstå detta egentligen självklara som nu sagts så kan du ha dina mötesbesökare i nuvarande skick, de kommer säkert tillbaka och blir kanske t o m några fler, men ingen blir egentligen hjälpt, ingen växer till andligt, status Q och samma vällingnivå består. Och hur kan du veta käre predikantbroder att dessa ”nyfrälsta” efter 5,10, 20 eller 30 år verkligen förblir i Kristus, att de återfinns i de Himmelska boningarna efter detta jordeliv? De verkar ju kämpa med de första stadierna av det kristna livet hela sina liv, och så dör de kanske med flera grova synder i sitt liv, obekända och medvetna synder de aldrig fått konfronterat, aldrig insett allvaret i. Många kanske har levat mer eller mindre världsliga liv utan att ha lärt känna Herren, utan att ha bevarat 1:a kärleken till Jesus, utan att ha någon egentlig andlig Gudsgemenskap före sin jordiska död. Säger inte Ordet att du som Herde ansvarar för dem, ska stå till svars hur du förvaltat förtroendet? Den skuld och fördömelse du ville bespara dem på mötena, fast de ändå bar det inom sig p g a syndens konsekvenser, får de kanske uthärda maximalt i den eviga förtappelsen. Är det inte dags att sluta leka med Guds Ord, med Gud själv och Hans dyrköpta Frälsning, och ge ut Hela Evangeliet oförfalskat och rent till människorna, för deras och din egen frälsnings skull?

Bli Välsignad