Förord: Jag vill klargöra en sak innan själva undervisningen börjar, detta eftersom en del felaktigt upplever dylik undervisning som förtalande personangrepp, trots att inga enskilda personer eller ens enskilda församlingar nämns. Självfallet ska man inte, vare sig man predikar/undervisar eller talar allmänt förtala, tala illa om eller nedvärdera någon människa, och verkligen inte någon medbroder eller syster i tron, sådant är mycket allvarlig och grov synd enligt Guds Ord. När vi predikar eller talar om det som allvarligt felar och brister i t ex kyrkorna, i kristenheten i ett land o s v så pekar vi inte ut någon enskild person, fokus är på den allmänna företeelsen och utvecklingen. Om någon enskild person måste tillrättavisas, vilket också måste ske vid verkligt behov av det, så ska tillrättavisningen och avslöjandet av synden ske enligt Biblisk undervisning, och det innebär: att tala i mildhet och kärlek, med syftet att hjälpa och upprätta, inte trycka ner och fördömma eller förkasta. Dessutom finns den noga föreskriften att (i enlighet med Matt.18:15-17) tillrättavisa först enskilt mellan fyra ögon, och därefter om ingen omvändelse sker ta in två andra med förnyad tillrättavisning, och därefter om ingen förbättring skett en tillrättavisning inför hela församlingen. Detta sagt nu för att undvika missförstånd för att du som läser ska kunna förstå vad som är befogat predikande mot det som grovt felar i det allmänna tillståndet och vad gäller enskild, personlig tillrättavisning, hoppas du kan förstå detta. Här följer nu själva undervisningen, varsågoda...

Ett skuldbeläggande som ger förkastelse och fördömelse? (se även den nyinsatta kompletteringen/tillägget efter denna undervisning)

Det finns ett stort Berg, en förvillelse, en förvrängning av Kristi Lära idag, som verkar vara lika svår likt den Martin Luther fick ta itu med på 1500-talet, eller ett motstånd lika envist som Pingstvännerna fick utstå under 1900-talets början. Bara Guds Kraft uppenbarad i Anden och Ordet kan spränga sönder detta ok över svensk kristenhet av idag.

Varför är det så att en Biblisk Sanning ska få ske på bekostnad av en annan Biblisk Sanning? På 50- och 60-talet blev delar av kristenheten Lagisk; Så Gud gav en stark undervisning/ uppenbarelse om Rättfärdiggörelsen genom Tro av Guds Nåd, d v s gärningar kunde inte ge oss Himmelsk biljett, men Tro på Jesus och Hans verk på Korset ger oss Himmelsk tillhörighet, Rättfärdighet, Frälsning och Frid med Gud. Denna undervisning kom på 70- och 80-talet. Här tillkom också betoningen på den troendes Identifikation i Kristus för att man ska få en rätt självbild och självkänsla; Detta som lösning på förkastelse och fördömelse som många fått p g a lagiskhet, eller kanske jobbiga, nedbrytande erfarenheter i livet, barndom som vuxenliv. Denna identifikation innebär att Jesus tog mina synder och brister på Korset, och att jag är accepterad och älskad av Gud för den jag är, vilket är ett Guds barn, förlåten och fri. Detta är viktiga kristna grunder som med jämna mellanrum behöver ges ut, men inte på ett felaktigt, förvrängt sätt.

Idag råder det Begreppsförvirring i de kristna leden och i förkunnelsen. Att predika om Omvändelse och Syndabekännelse antas vara ett skuldbeläggande som ger förkastelse och fördömelse. Vilket är ett helt obibliskt antagande, där den ena kristna grunden tränger bort den andra kristna grunden. Idag är inte kristenhetens problem längre 50- och 60-talets lagiskhet, inte heller finns det generellt sett brist på insikt om sin identifikation i Kristus; 30 års intensivt undervisande/predikande har ordnat det problemet. Detta begripper inte många idag, inom både trosrörelsen, de traditionella frikyrkorna och karismatikerna har man hakat sig fast i ett enda spår utan att komma vidare, utan att spela upp hela den Evangeliska skivan, det fulla Evangeliet. Hallå, finns det någon därute som hör! Problemet är annat idag, och det är att troende lider och sargas svårt under syndens konsekvenser. Problemet är att man inte vet hur man ska leva i Helgelse. Man tror och proklamerar ständigt om vad Guds Ord säger om min Rättfärdighet i Kristus, om Guds Nåd, om Identifikationen i Kristus, om att man är Fri från synden; Men ändå upplever man inte den bestående Glädjen och Friden i den Helige Ande, och ändå faller man dit på samma synd om och om igen, och om och om igen så ska man bara tro, bara proklamera, kanske att man t o m går i krigsbön gentemot alla onda andemakter som kastar denna förkastelse och fördömelse på den troende. Det som i själva verket fattas är en kristen grund tillämpad i Bibeln och Väckelsehistorien igenom, nämligen Omvändelse och Syndabekännelse. Det är alltså riktigt och rätt att tro, proklamera och strida i bön, men ibland kan stenen där skon klämmer vara en annan, lösningen kan vara något helt annat.

Och vad är egentligen denna s k förkastelse och fördömelse vi nämnde? I Bibeln näms ordet förkastelse en gång (Rom.11:15), i ett helt annat sammanhang än det som ofta predikas. Och begreppet fördömelse? Ja, några gånger, och det berömdaste är Rom.8:1 ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus”. Innebörden tolkas såsom att även om den troende lever i synd och syndar så finns ingen fördömelse (eller förkastelse) eftersom man är i Kristus. Men vad säger Bibeln? Nämligen att fördömelse inte finns om man vandrar i anden och inte i köttet. Det finns ingen synd i Kristus, och för den troende som vandrar med Kristus i Andens Gemenskap och Kraft finns ingen fördömelse, varför? Svar: Fördömelse kommer av synden,

den är en konsekvens när man syndar, ett annat ord för fördömelse i de fallet är Syndanöd. Det finns fördömelse som en troende kan attackeras av, men som inte är egenförvållat genom syndande, utan som kommer utifrån som förtal, anklagelse och förföljelse (t ex Matt.5:10-11, Rom.8:31-36, Joh.15:18-21); det är då Bibelordet om ingen fördömelse för den som är i Kristus träder in som tröst och hjälp.

Varför har Nya testamentets brev, som är skrivna till kristna församlingar, till de troende en sådan betoning på Omvändelse, att Bekänna sina synder, på Helgelse, på Syndasorg, på att lämna och Överge synden? Därför att det är till hjälp och lösning för många till att leva i bestående frihet, för att kunna gå från Härlighet till Härlighet, inte bara som en proklamation utan som en levande verklighet. Tro och Proklamation är viktigt, men det ska åtföljas av konkret handling.

Överallt i Väckelsehistoriska böcker ser man undervisningen och de konkreta exemplen på Omvändelse/Syndabekännelse, jag tar här återigen ett favoritexempel, jag citerar från boken "Pingstväckelsen - dess uppkomst och första utvecklingsskede" av Arthur Sundstedt, Sid.74-76: "I det första numret av The Apostolic Faith angav pingstvännerna det program som var grundläggande för deras verksamhet. De arbetade för "att återupprätta den tro som en gång överlämnats åt de heliga - den gamla tidens religion, tältmöten, yttre mission, gatu- och fängelsemission och kristen enhet överallt." Förkunnelsens huvudsakliga innehåll var: en verklig Omvändelse , en rätt Syndasorg och Syndabekännelse och att Övergiva syndens vägar, uppgörelse med människor där så krävdes, en fullkomlig hjärterening i Jesu blod, rättfärdiggörelse av nåd , Helgelse , ett bibliskt dop i den Helige Ande med tungotal som åtföljande tecken, helbrägdagörelse genom tron och Jesu andra tillkommelse."

I dagens Väckelser, runt om i världen har vi också samma ”recept” till god andlig hälsa, t ex i den s k Pensacolaväckelsen, och på många andra sammanhang och platser.

Att förkasta eller förvägra de troende att ta del av Omvändelse och Syndabekännelse är att beröva dessa troende möjligheten till bestående frihet och hälsa till ande, själ och kropp. Det är också att undanhålla en självklar kristen grund och omfattande Biblisk Sanning; Man ignorerar oftast eller i sällsynta fall bortförklarar så uppenbara Skriftställen som t ex 1 Joh.1:9 och Jac.5:16.

Guds Nåd är inte en sorts ”täckelse” över kontinuerligt syndande, den är inte en sorts automatik där du är frånkopplad all medverkan. Guds Nåd blir verksamt i och genom Omvändelsen och Syndabekännelsen, den blir verksamt i och genom Syndasorg och Övergivandet av synden. Guds Nåd aktiveras när du går till Jesus med dina synder, bekänner, vänder om och lämnar synderna, Då renar och förlåter Han dig, Då blir du Fri, och Då kan du låta Guds Ande vederkvicka och hela dig och fylla dig med Guds Kraft till att leva i Helgelse, till att vandra i anden. Vi avslutar med att läsa de Bibliska referenserna till denna undervisning, du predikant eller troende som har problem med denna undervisning, du får gärna försöka förklara bort dessa Skriftställen (utifrån det självständiga Guds Ordet, d v s utan att använda historiska eller ickebibliska referenser):

1 Joh.1:9: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet”

Jac.5:16: ”Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön”

2 Kor.7:9-10: ”Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss.Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning”

Jac.4:4-10: ”Den som vill vara världens vän blir Guds fiende. Eller menar ni att det är tomma ord när Skriften säger: "Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss?". Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse. Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er”

Matt.18:15-17: ”Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan”

Hebr.12:11-14: ”För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt. Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.Gör stigarna raka för era fötter, så att den fot som haltar inte går ur led utan i stället blir botad. Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren”

Joh.8:11: ”Då sade Jesus: ”Inte heller Jag dömer dig. Gå och synda inte mer!”

Joh.5:14: ”Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig”

Matt.5:29: ”Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna”

Rom.6:1-4,6: ”Vad skall vi säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till Hans död?...Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden”

Rom. 8:13-14: “Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner“

Tit.2:11-12: ” Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är”

Luk.17:3: ”Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom”

Joh.Upp.3:15-19: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken. Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig”